En vecka med äventyr...
En vecka med utmaningar...
En vecka med underbara konfirmander...
En vecka fylld med möten...
En vecka fylld med förtroenden...
En underbar vecka.
Nu är konfirmationsåret slut och det är med vemod och en tår i ögat jag önskar dem allt gott på färden och att jag hoppas att vi ses (ofta) igen...
Önskar att de ska veta att de är säkrade av mig och Gud, när de ger sig ut på den största utmaningen av dem alla, resan de redan rest ett tag - livet. Att jag finns där med en hjälpande hand och uppmuntrande ord och örnon som vill lyssna.
Skickar med dem några ord på vägen:
Tala sanning
Håll det du lovar
Be om det du vill ha
Ta för dig av det du får med ge något tillbaka
Att ta beslut som är sant för dig, att säga ja eller nej efter ditt hjärtas röst, att både ge och ta emot, att ta emot en hjälpande hand, är inte alltid självklart och lätt eller att be om vad man behöver, vare sig det handlar om att någon ska skicka mjölken, räkna till tre innan man hoppar eller att be om en kram, när hjärtat gråter eller bara be om att någon ska lyssna på en...
Under vårt läger, satt vi i en cirkel, i en kåta, kring en sprakande läger eld, där skickades en fjäder runt och endast den som höll i fjädern fick prata...här fick vi vi utrymme att få prata och att bli lyssnade på...
Jag önskar att alla ska få en sånt utrymme... att få utrymme att summera dagen, berätta hur man mår och att människor lyssnar och uppskattar att göra det...vare sig det är kring en sprakande eld eller just mitt i vardagens göromål, mitt i livet, just här och nu...
Ja, så nu är de konfirmerade och jag önskar dem allt gott man kan önska en människa och kan bara säga att jag är såååå tacksam och priviligerad, för alla underbara möten och äventyr jag har fått dela med dom...TACK.
Här är dom föresten:
