Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi frihet fick att bo där, gå och komma,att säga "ja" till Gud och säga "nej".

Guds kärlek är som stranden och som gräset,är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av,
som ej är tomhet men en rymd för drömmar,
en jord där träd och blommor kan slå rot.

Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Och ändå är det murar oss emellan,
och genom gallren ser vi på varann.

Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar.
Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
O döm oss, Herre, frisäg oss i domen.
I din förlåtelse vår frihet är.

Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar bland alla mänskor,
folk och raser här.

Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

Text Anders Frostenson 1968Musik: Lars Åke Lundberg 1968


Jag vill ge dig o Herre min lovsång
jag vill tacka med skönaste ord
för den kärlek och nåd som är gränslös
jag vill tacka för allt gott du gjort

Ingen annan är värd att besjungas
endast du Herre äger min sång
och i himmelens gyllene salar
skall jag prisa dig evighet lång

Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig
där var ton ska vara en hyllning dig bära
Och i dagar av glädje och dagar av sorg
vill jag leva var dag till din ära

Och om sången nå´n gång skulle tystna
eller störas av oro och strid,
Herre öppna på nytt mina ögon,
så jag ser att hos dig är min frid.


......

Våra liv - vår lovsång - vår hyllning till Gud.
Vårt liv - allt vi gör - en lovsång.
Våra ord - vår lovsång...

Ibland så sägs ord som får oss att växa...
Ibland så sägs ord som får oss att krympa...
Rakt in i själen studsar orden och där lever de om och skapar reda eller oreda...
De ord som skapar reda, är de som fylls med kärlek och omsorg, kärlek och värme...
De får studsa och dansa i själen...De får läka och göra gott...

Ord bygger upp...
Ord river ner...
Ord tolkas...
Ord sägs varje dag...
Ord...

Vad säger våra ord?
Vad fyller vi våra ord med?

Ändå är det murar oss emellan och genom gallren ser vi på varann, vårt fängelse är byggt med rädslans stenar, vår egen fångdräkt är vårt eget knutna jag...

Guds kärlek är som standen och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem...
...och om sången nån gång skulle tystna eller störas av oro och strid, Herre öppna på nytt mina ögon så jag ser att hos dig är min frid...

Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig, där var ton (vart ord) skall en hyllning till dig bära....